Mina godingar

Då hoppas man på islandshundvalpar. Pandra har träffat Tigull och i skrivande stund har hon tre veckor kvar. Hon visar tydliga tecken på dräktighet.
En som har mer koll än mig på rasen srev att hon tror det blir jättefina valpar. Kul att höra. Jag är ju nybörjare för det här blir min första kull på islandshund. Och snyggheten kommer som en bonus för mig i så fall. Visst är både Pandra och Tigull riktiga skönheter. Men när jag köpte Pandra så såg jag bara en valp på facebook, typ nyfödd. Jag ville bara ha henne och frågade om hon var tingad och hur vi går till väga innan jag ens visste vilket land det handlade om. Det visade sig vara Shweitz. Jag visste inget om föräldradjuren heller, jag köpte bara en söt valp... JAG? Gammal huntant borde veta bättre? Men nej. Men gissa om jag fått en stjärna. Det blev verkligen lyckat. Trots att jag inte kunde stava vare sig till vilket land eller flygplats jag skulle till när jag beställde biljetter... Nu är hon min och väntar dessutom valpar. Helt otroligt! Min lilla ögonsten! Och Tigull då? Hur valde jag honom? Jo en bild av en hund liggandes ned på islandshundklubbens hemsida. Inga chanser att se hur han var byggd, men åter igen bestämde hjärtat. Så det här är en ren kärlekskull, inget annat. Tigull visade sig dock vara riktigt snygg och dessutom champion! Gissa om jag ser fram emot den här valpkullen....

Valpar

Jamin och systrarna växer och frodas, vilken tur att det gick att få en kull om än liten efter Juvelen på gamla dagar. Tanken är såklart inte att sälja dom men en tik kan finnas till salu på köpeavtal med bibehållen avelsrätt till verkligt rätt person. Nu ska man försöka ta lite mer bilder på gänget men det har varit en hektisk tid med många resor och annat. Mer valpar planeras framöver och träningen ligger nästan nere om än inte på is mitt i sommarvärmen.

Lite dagbok igen då

Hemkommen från habiliteringen, får hjälp med mina sömnproblem. Helt underbart! Det blir en ansökan om tyngd-täcke och möjligtvis sömntabletter. Har inte riktigt velat lösa det med tabletter förr då jag ju varit i ett läge där jag behöver vara lite på alerten även på natten. För den som inte vet så handlar det om en lite svårare variant av sömnproblem som grundar sig i en händelse i ung ålder. Detta satte djupa spår och har mer eller mindre förstört mitt liv med de mest vedervärdiga mardrömmar man kan tänka sig. Därav att jag verkligen känner glädje över att få möjlighet till hjälp. Jag hittade en stor flygmaskin liggandes på marken, utbränd och trasig. Sekunderna medan jag sprang mot den kändes som en envighet och på marken låg en huvudlös person... Känslan av skräcken kan fortfarande blossa upp i andra situationer... Människan på marken var dock en docka.... det hela hade varit en brandövning! Men för en flicka i nedre tonåren blev denna upplevelse fastsvetsad i hjärnan...var och varannan natt. Sju år i husarrest med en ofrivillig "sambo" samt hans skrämmande kumpaner satte också sina spår. Det värsta var dock bemötandet från myndigheterna när man skulle få dom därifrån... Det tog ju "bara" elva år... Och för att kunna få dom väck gjorde jag följande: Bestämde med två draghundsförare att få hyra dom och deras hundbilar för att köra mig och hela min kennel till polisen, släppa hundarna där inne och ringa till tidningen så att polisen skulle vara tvungna att förklara varför de inte tog sitt ansvar att få väck gänget från gården, utan att jag och kenneln fick fly istället.. Det hjälpte och gänget jagades bort en gång för alla! En e-bok skrivs just nu om allt detta, även min nära-döden upplevelse för drygt ett år sedan och annat både trevligt, roligt, svekfullt och otrevligt. Får se när den kommer ut. 

kottenfrida

Godnatt

Blåsten börjar ge sig och hundarna är mätta. Nu ska vi sova allihopa