Lunginflammation

Det började med täppta bihålor och ont i öron och hals. Ett tag innan hade jag haft väldigt ont i kroppen, främst ländryggen. Jag anade att det kunde vara någon form av influensa eftersom jag inte direkt haft problem med ländryggen och inte heller utsatt mig för lyft eller anstängning som jag kunde förknippa med värken.
Sedan kom febern och då blev jag riktigt kass. Väldigt kraftlös och trött och en hosta som jag aldrig tidigare upplevt trots att jag haft lunginflammation flera gånger i livet.
Tjockt grönt var med blod kom från bihålorna och likaså från lungorna. Jag ringde vården och ville ha penicillin men fick inte. Jag ringde läkare i telefonen och fick nej då också. Jag blev ännu sämre och vädjade en tredje gång till vården om hjälp men fick till svar att då ska jag åka till akuten i Skövde. Det skicket kände jag inte att jag var i och ambulans ringer man inte för att få penicillin.
Jag blev liggande större delen av dagen, gick ut och släppte lös hundarna och plockade rent i hundgårdarna medans dom var ute, jag orkade inte träna med dom eller gå promenader. Allt eftersom blev det svårare att andas. Jag kommer ihåg en dag när jag gick ut på morgonen och kom ned för dom fyra trappstegen jag har. Jag fick inte luft! Hjärtat slog superfort och jag kände det som att jag inte kunde syresätta mig hur mycket luft jag än drog in. Det gjorde ont att andas också. Men hur mycket luft jag än drog så var jag svimfärdig. Jag fick stå där och hålla mig i en stund sedan stapplade jag ut till hundarna. Jag lovar att allt gick i slow motion och det var ett himla sjå att ta sig UPP för dom fyra trappstegen när jag skulle in. Tanken på sängen gav mig kraft men sedan var jag verkligen sängliggande. Så pågick det i flera dagar och kunde helt plötsligt bli skapligt några timmar för att sedan slå ut mig i flera timmar. Märkligt. Jag kände mig hyfsat pigg för att gå ut med ett par sop-påsar en dag men plötsligt ungefär halvvägs fick jag andnöd igen. Det var som att syret tog slut i blodet och det var svårt att få ut nytt. Jag blev så dålig så jag blev liggande på vägen. Jag tog djupa lugna andetag, höll andan för att pressa ut slem och blod från blåsorna i lungorna. Om och om igen. Hostade och försökte andas om vartannat. Till slut kunde jag ta mig upp, tror ni jag gick hem? Nä knäppa hundtanten gick till soptunnan. Där blev det stopp igen men sen kunde jag ta mig hem saaakta. Hostandet höll i sig i två månader. Feber hade jag i nästan två veckor, varav en hel vecka med ganska hög feber. Blodblandad sörja kom från lungorna i tre veckor eller mer. Jag har inte återhämtat mig än men det går sakta framåt.
Jag hoppas en deg kunna få ta ett corona-prov, för det är vad jag tror detta var. En "vanlig" lunginflammation kan såklart också bli besvärlig men detta kändes verkligen som ett virus. En annan grej som kom precis i början var att jag fick en mörkröd rand på läpparna, narigt och ömt. Det sätter jag också i samband med sjukdomen för det kom precis när jag började insjukna.